En ulv i fårakläder

Titta så fin han är! Mjuk, snäll, glad, varm, omtänksam... Men ibland kan skenet bedra:

J bjöd på lunch idag. Bara det är ju jättesnällt. Han servade, serverade och frågade om jag ville ha något mer. Han var dessutom ovanligt lyhörd och lyssnade på mitt prat om förmiddagen. Efter lunchen strax innan vi skulle skiljas åt så säger jag till J:

- Varför har du den gamla fleecetröjan på dig på jobbet?

Varpå han svarar:

- Du har inte hängt in mina andra tröjor på rätt plats i garderoben.

Å med ens försvann den där glorian han lyckats få under lunchen.

Hej hopp vad fort det går ibland.

Ett geni i huset?

Inte ofta men ibland händer det att vi skriver några rader här inne. Idag är en sån dag och jag tänkte dela med mig av en händelse från igår, och som ganska väl karaktäriserar mig.

Jag har en "hang-ups" (bland "några" andra) och det är att vid den dagliga duschen ALLTID tvåla in fötterna så rejält att löddret lägger sig som ett lock över golvbrunnen. Efteråt känner jag mig så ren, fräsch och nöjd. Gårdagskvällen var inget undantag. Men tyvärr medför det att fötterna blir lite torra - och dessvärre är jag inte lika bra på att smörja in dom.

När jag sent igår la mig i sängen, släckte lampan och försökte slappna av så kände jag riktigt hur sträv och torr huden var mellan tårna, på tårna, ovansidan av foten... Nä, nu skulle jag ta tag i det här. Jag famlade efter hudkrämen på sängbordet, hittade den, klämde ut en rejäl klick i handflatan som jag fördelade mellan båda händerna. Jag sparkade av mig täcket och med ett stön fick jag upp högerfoten över det andra knät. Åh, vad skönt! Den fnösk-torra foten sög åt sig av salvan och blev helt inpackad i det fräscha och tjocka täcket. När jag även smörjt in den andra foten var jag så nöjd när jag la mig tillrätta i sängen.

Det tog väl 15-20 sekunder innan jag märkte något. Högerfoten började kännas lite stel och sträv igen! Och strax samma sak i vänster. Jag tände lampan, tittade på fötterna, tittade på sängbordet. Ja, nu var fötterna inte bara rengjorda, dom hade fått en fantastisk finnish och vid det här laget upplevde jag även en pillrande "mintkänsla" mellan tårna.

Och som vi vet så upptäcks de mest genialiska påfunden tack vare smärre missöden. Det här kanske är ett av dom. Så kom ihåg vart ni läste det först.

Vill ni veta vad jag smörjde in fötterna med? Klicka här!

Kram
U
 

Hur mycket ska en kvinna tåla?

I måndags hade J och jag planerat äta lunch ihop. Strax innan tolv ringer han och säger att en kollega från en närliggande ort är i stan och att denne kollega nog behöver sällskap under lunchen. Jag svarar att det givetvis absolut är så och att J och jag istället kan äta lunch dagen efter.

På tisdagen lagom till lunch ringer min telefon. Det är J som vill säga att samme kollega är i stan idag också och: "Ja, vi gör väl som igår va?". "Helt okej", svara jag. Vi tar vår lunchdate på onsdagen istället. Inga problem!

Idag, onsdag, väntade jag på att J skulle ringa för att bestämma plats och tid för daten. Tjugo i ett ringer jag J men får inget svar. Jag skickar då följande sms:

"Ska vi äta lunch ihop? Du har ju hängt med XX ett par luncher i rad, så nu är det väl min tur? :-) Puss, älskling"

J brukar alltid vara snabb att svara på sms. Men inte den här gången. Strax efter halv två kan jag inte vänta längre och med kurrande mage öppnar jag en burk makrill i tomatsås och stoppar i mig, Sen trampar jag iväg för att möte S på skolan. Strax framme vid skolan hör jag att mobilen ringer nere i cykelkorgen...

Efter att ha haft världens ursäkt om varför han idag var bara var "tvungen" att äta lunch med några andra än mig så LOVADE han att massera mina ben och serva upp mig hela kvällen. Och efter att J fått jobba sig ordentligt varm för att få upp mig på banan igen och jag tänkt på mitt svullna vänsterben så gick jag med på den uppgörelsen. Han skulle inte bli sen hem från jobbet, inte alls.

Halv fem ringer min mobil.

J:

"Jo du, du vet den där konsulten som är här ett par dagar. Han undrar nu hur länge vi kan jobba över ikväll, för han vill vara säker på att vi kan avsluta jobbet imorgon. Så, vad säger du om det?"

Ja, vad ska jag säga?! Nä, det går inte! För min sambo har svikit mig på gränsen till oförlåtligt mycket de senaste timmarna så han måste vara hemma med mig ikväll och ta hand om mina ömmande ben!!!

Nej, nu gäller det att komma på hur J ska kunna betala tillbaka de här dagarna av hårt ratande av sin städande, diskande, handlande, matlagande, tvättande, målande, gräsklippande, trimmande... partner.

Kram till er all utom en som får vänta ett bra tag på sin
U

7 = 180

Halv elva igår kväll var jag redo för sängen. Kramsjuk och kärleksfull frågade jag J om han också skulle krypa ner i sängen och han svarade:

- Jo då vännen, alldeles strax!. Jag håller på med en nedladdning som är klar om sju (7) minuter, sen kommer jag.

Jag gick och la mig för att vänta på J. Väntade, väntade, väntade...

180 minuter senare, friskförklarad från kramsjuka och inte ett dugg kärleksfull, vaknade jag av att J smög in i sovrummet. Det var riktigt långa sju minutrar det. Den ursäkten kan jag få användning för.

Kram
U

Inte alltid roligt

En vän sa till mig för någon dag sen:

"Varför låtsas vara något man inte är?"

Ja. varför ska man göra det. Därför väjer jag inte för att skriva en dag som idag, som inte är det minsta rolig. Men jag måste ändå försöka se det fina, positiva och värmande i det lilla och vara tacksam för det. Därför:

Jag är glad och tacksam för att de övervintrande pelargonerna från förra sommaren tagit sig och nu även blommar. Nu ska dom härdas innan jag planterar ut dom för sommaren.

 

Jag känner mig nöjd över att kvällens middag, redan innan klockan slagit 10, är färdig. Nu kan vi ta det lugnt i eftermiddag och kanske till och med ta en promenad innan maten.

Dessutom är jag glad för D och Ms skull, som är jättelyckliga för sin nya familjemedlem! J är nog dessutom lite kär i "bebisen" Ramone. <3

Kram

U

Kärlek på äldre dar

J och jag var första gången tillsammans när vi var 17 resp 18 år - och vi såg då ut som 17 resp 18. Nu när vi träffades igen efter att passerat 40-års ålder så ser vi ut som ett par som passerat 40.

Så i morse när jag blev lite sentimental, kröp lite närmare J i sängen, och viskade att jag är glad för det J och jag har, så svarade han:

-  Ja, här ligger vi - två skröpliga 45-åringar.

Det var hans syn på saken och med ens försvann myskänslan...

En yngre J.

En äldre J. (Förtydligande: Bilden togs för en vecka sen och J är den som gör det ungdomliga tecknet och lipar.)

... och plötsligt förstår jag inte vad J ser hos mig, nu när jag är klassificerad som skröplig.

Kram
U

Brev runt midjan

Vi har en vuxen man i hushållet som är mjuk och go. Han är snäll, lite brummig in i mellan, och vill alltid väl. Denne man vill bli lite hälsosammare och har därför senaste två veckorna försökt avstå kvällssnacks och läsk. Han har varit jätteduktig!

I morse när han stod framför badrumsspegeln så säger han med stolthet i rösten:

- Jag tror minsann mina "love-letters" har blivit lite mindre!

Jag brukar kalla dom för love-handles.

Love-letter

Love-handles

Kram
U