Halv elva igår kväll var jag redo för sängen. Kramsjuk och kärleksfull frågade jag J om han också skulle krypa ner i sängen och han svarade:
- Jo då vännen, alldeles strax!. Jag håller på med en nedladdning som är klar om sju (7) minuter, sen kommer jag.
Jag gick och la mig för att vänta på J. Väntade, väntade, väntade...
180 minuter senare, friskförklarad från kramsjuka och inte ett dugg kärleksfull, vaknade jag av att J smög in i sovrummet. Det var riktigt långa sju minutrar det. Den ursäkten kan jag få användning för.
Kram
U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar