Logiskt

Christina var idag med i en av länets tidningar. Jag har själv varit och lyssnat på en av hennes föreläsningar och det ger en helt ny syn på hur man tänker och reagerar.

Så därför hade jag det i åtanke när jag nu precis slog mig ner på kökssoffan, dyngsur av svett efter att ha stressat runt:

• Klippt och färgat håret. (1000:- fattigare och ingen reaktion från J.)
• Stressat från frissan till musikskolan innan dom bommade igen för helgen. S fiol skulle hem.
• Hämtade J utanför jobbet. (Ja, det var då jag inte fick någon reaktion på nya färgen. Istället fick jag en puss, en tidningsbilaga i knät och uppmaningen "läs!".)
• Hyrde kärra.
• Köpte glass som jag lovade S i morse.
• Hem för att fylla kärran med skräp.
• Klippt gräs.
• Gjort höst i trädgården.
• Duschat? -  Nej, rörmokaren kommer inte förrän på måndag.
• Listat ut vad vi ska äta för mat kväll.
• ...

Ja, det var då jag kom att tänka på Christina som titt som tätt är ett trevligt inslag uppe på kontoret. Varför reagerar vi så olika? Varför tyckte jag att J var en aningens bekväm idag när vi skulle fylla kärran med skräp? Varför tog han enbart två 30 centimeters plankor i ena handen, gick 10 meter, slängde upp dom i kärran och vände tillbaka mot skräphögen? Jag bar ju långa plankor med spik i, krattade och fyllde säcken med löv. Var han slö och lat? Eller visste han något som jag inte visste och som gjorde det hela logiskt? Jo, tänk att det var det senare! I andra handen höll han ju sin mobiltelefon och pratade med "NN". Fullständigt logiskt!

Min egna fina Nallebjörn! Puss, vännen.

//U