7 = 180

Halv elva igår kväll var jag redo för sängen. Kramsjuk och kärleksfull frågade jag J om han också skulle krypa ner i sängen och han svarade:

- Jo då vännen, alldeles strax!. Jag håller på med en nedladdning som är klar om sju (7) minuter, sen kommer jag.

Jag gick och la mig för att vänta på J. Väntade, väntade, väntade...

180 minuter senare, friskförklarad från kramsjuka och inte ett dugg kärleksfull, vaknade jag av att J smög in i sovrummet. Det var riktigt långa sju minutrar det. Den ursäkten kan jag få användning för.

Kram
U

Inte alltid roligt

En vän sa till mig för någon dag sen:

"Varför låtsas vara något man inte är?"

Ja. varför ska man göra det. Därför väjer jag inte för att skriva en dag som idag, som inte är det minsta rolig. Men jag måste ändå försöka se det fina, positiva och värmande i det lilla och vara tacksam för det. Därför:

Jag är glad och tacksam för att de övervintrande pelargonerna från förra sommaren tagit sig och nu även blommar. Nu ska dom härdas innan jag planterar ut dom för sommaren.

 

Jag känner mig nöjd över att kvällens middag, redan innan klockan slagit 10, är färdig. Nu kan vi ta det lugnt i eftermiddag och kanske till och med ta en promenad innan maten.

Dessutom är jag glad för D och Ms skull, som är jättelyckliga för sin nya familjemedlem! J är nog dessutom lite kär i "bebisen" Ramone. <3

Kram

U

Kärlek på äldre dar

J och jag var första gången tillsammans när vi var 17 resp 18 år - och vi såg då ut som 17 resp 18. Nu när vi träffades igen efter att passerat 40-års ålder så ser vi ut som ett par som passerat 40.

Så i morse när jag blev lite sentimental, kröp lite närmare J i sängen, och viskade att jag är glad för det J och jag har, så svarade han:

-  Ja, här ligger vi - två skröpliga 45-åringar.

Det var hans syn på saken och med ens försvann myskänslan...

En yngre J.

En äldre J. (Förtydligande: Bilden togs för en vecka sen och J är den som gör det ungdomliga tecknet och lipar.)

... och plötsligt förstår jag inte vad J ser hos mig, nu när jag är klassificerad som skröplig.

Kram
U

Brev runt midjan

Vi har en vuxen man i hushållet som är mjuk och go. Han är snäll, lite brummig in i mellan, och vill alltid väl. Denne man vill bli lite hälsosammare och har därför senaste två veckorna försökt avstå kvällssnacks och läsk. Han har varit jätteduktig!

I morse när han stod framför badrumsspegeln så säger han med stolthet i rösten:

- Jag tror minsann mina "love-letters" har blivit lite mindre!

Jag brukar kalla dom för love-handles.

Love-letter

Love-handles

Kram
U

Salongsberusad

Ikväll ska J ut med jobbet och avtacka sin chef som slutar, och det märktes i morse.

J började morgonen med en låååång dusch - vilket sällan händer då "varmvatten är dyrt" -  för att sen noga välja kläder inför kvällen. Han luktade gott och var så där fint rufsig i håret medan han klädde på sig. Det kändes lite i hjärtat när hans mobil larmade om att det var fem minuter kvar innan morgonmötet började och han fick slänga sig iväg på cykeln. Det här fick mig att tänka på en sak:

Hur kommer det sig att ens partner alltid är som allra finast när han (eller hon) ska ut på egen hand? Varför är det så? Och varför har J så konstig inställning till kvällen? För bland det sista han sa innan han trampade iväg mot jobbet var:

"Vi ses vi inatt då, vännen. Jag är nog lite salongsberusad när jag kommer."

Jag fattar inte varför J inte gör en ordentlig krogrunda när han möjlighet? Tänk, det kanske dröjer till nästa gång OM det blir någon nästa gång...

Kram
U

Tjock vs smal

För två-tre veckor sen föreslog jag för J att vi skulle ta Jo´s gamla tv in till vårt sovrum. Men J vägrade då det är en "gammal, ful, stor, klumpig tjock-tv".

Hans förslag:
- "Vi tar in 40-tummaren från vardagsrummet så köper jag en ny tv dit ut."

Jag tyckte hans idé var okej om han nu tyckte storleken och utseendet var så enormt viktigt.

Så nu ligger jag sen ett par veckor i sovrummet om kvällarna och kollar en kort stund på en 40-tums platt-tv innan jag somnar. Resten av mixmaxfamiljen försöker stå ut med en 32-tums tjock-tv som tinnituspiper den första halvtimmen innan den blir varm. Om det känns lyxigt för mig? Nja, snarare som att storlek och utseende verkligen har betydelse för J. Dessutom undrar jag när han kommer beställa en ny tv. Eller byta ut mig...

Kram
U