Jag tror ingen lyckats undvika faktumet att jag är grymt förkyld. Det senaste veckan har det gått åt alvedon så att det varit stor risk för överdosering. Trots det verkar J inte tycka synd om mig. Istället utspelades igår kväll följande dialog i sängen:
J:
- Kan inte du massera mig på ryggen?
Jag:
- Men jag tror inte jag orkar - känner mig fortfarande febrig.
J.
- Ja, men alvedonen börjar väl verka snart och tänkt på att det är jag som betalat den.
Jag:
- ??
Kram
U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar